Sysselsättning

Jag håller mig sysselsatt hela hela tiden för att slippa tänka.
Jag har inte sovit själv på flera nätter för att slippa känna mig ensam.
Jag pratar på och är glad för att ingen ska fråga hur jag mår.
Jag vägrar vara ensam för att slippa gråta.
Jag gick upp och åt frukost före 8 på en lördag för att slippa ligga vaken och fundera.
Jag hatar att sova för då kommer drömmarna.
Drömmar som visar hur jag vill ha, ha det som förut, ha det perfekt, ha det myspysigt.
Och när jag vaknar mår jag bara skit just för att allt är raka motsattsen.

Jag gör allt för att slippa tänka, slippa fundera, slippa gråta.. slippa sova.

Ditt mörker gör världen vacker.

Tänk dig ett mörker, mörkret är oändligt. Ingen kan döma dig för ditt utseende, för hur du går, för hur du ler, för hur ditt hår ser ut, för hur dina vänner ser ut. Vilken färg du har på ögonen.
Du syns endast för den du är och inte för den du ser ut att vara.
Mörkret är allas vår drömvärld, allas vår egentliga drömvärld. Det är så vi önska allting va.
Jag säger inte att alla kommer må bra då, det kommer alltid finnas människor som hatar. Vi måste hata någonting för att kunna vara någon..
Vi tycker heller inte om krav, saker vi MÅSTE göra. Du vill inte gå till skolan/jobbet, för att du måste. Du tycker inte om matte, för att det är något du måste lära dig. Du gillar inte att städa, för det måste du göra.
Du säger att du lever för din fritid men vad gör du egentligen på din fritid?.
Vissa pluggar som idioter för att få högsta betyg och hinner inte med sig själva. Vissa är med vänner som egentligen borde anstränga sig lite mer för att komma någon vart i livet. Vissa super skallen av sig och tror sig vara lycklig. vissa plannerar varje dag, timme, minut i förväg för att veta så att det finns tid nog den här veckan. Vissa stressar upp sig och tänker på allt denne borde hinna göra ifall denne dör i morgon. Vissa tar dagen som den kommer.
Kanske borde jag anstränga mig lite till, kanske borde jag uppföra mig bättre, kanske borde jag vara lycklig, kanske borde jag vara död. Kanske borde jag vara någon helt annas stans, kanske är det här precis rätt.

Kanske kommer jag ångra mig sen, men vadå. Jag lever bara en gång, man är bara ung en viss tid av sitt liv. Passa på, men glöm inte att varje handling får konsekvenser..

Tokskallar

Det finns så många knäppskallar i världen. De blir tokiga för att härda ut.
de löser sina problem- var och en på sitt sätt.
En antastar människor på tunnelbanan, en annan engagerar sig i varenda fredsförening som finns, en tredje sjunger och SER GLAD UT, en fjärde faller ihop och gråter som ett barn. Förbi henne där hon ligger går en femte med en bibel i handen, och han som hjälpte henne upp är en sjätte, och han har en bibel i handen.
De flyr, de flyr in i tokstolligheten.
En rakar av sig håret och blir ett MONSTER, en annan sväljer små piller för att inte vara så dyster, en tredje är beredd att gå i fängelse för att slippa bära vapen, en fjärde köper röster i RADIOTV för då vet hon att världen säkert finns kvar i åtminstone en vecka till. En femte skottar bort snön från trottoarerna på södermalm, en sjätte går fram och tillbaka på bondegatan men den freestyle i handen, fram och tillbaka, han tar små danssteg till musiken.
Det finns många knäppskallar i världen. De blir tokiga för att härda ut.
Reine hade små ovanor. snart skulle han inte längre bry sig ifall folk såg, visste, tyckte att han var konstig. SMÅ ovanor som hjälpte honom att härda ut. Långsamt höll han på att bli en av de där. En av knäppskallarna. Det är inte sant att alla är knäppskallar. Det finns idioter också
-Idioter, Galningar, Sexualnidingar, Dårar, Fånar, Politiker, Idrottsmän och Efterblivna.
Det finns Likgiltiga människor också, dem är det synd om. Man blir knäppskalle för att härda ut.
DET FINNS DE SOM INTE HÄRDAR UT.
De blir RAKBLADENS, REMMARNAS och DE FÖR MÅNGA TABLETTERNAS offer.Man kan höra deras röster från det kalla vattnet och från tunnelbanespåret. De säger: ?Ni är skyldiga till våra förlorade liv.?
Om det är sant är det FRUKTANSVÄRT. Då måste man bli knäppskalle för att härda ut.
En spelar klarinett i gången till centralstationen, en annan slår telefonnummer efter telefonnummer men lägger på luren innan någon hinner svara, en tredje går med på varje guidad visning på nationalmuseum, en fjärde säljer sina stencilerade dikter på gatan, en femte skriver svar efter svar på olika kontaktannonser men postar aldrig breven, en sjätte häver i sig öl och tror på framstegspartiet.
Kanske skulle Reine snart bli en av dem- slutgiltigt och äntligen.
DÅ SKULLE HAN ALDRIG MER BEHÖVA KÄNNA SIG ENSAM.