Skyddsängel eller något helt annat.

Jag tror jag har en skyddsängel..
Eller något helt annat.

Igår natt drömde jag en mardröm, en ordentlig.

I vilket fall så när jag vaknade från drömmen så va de någon eller något som gick ut ur mitt rum och öppnade dörren, gick ut och sen stängde dörren efter sig.
Väldigt skumt.
Jag hörde de klart och tydligt, och såg ljuset från dörren när den öppnades och hur de försvann när den stängdes.
Men jag såg inte vem de var eller vad de var..
De va ingen av mina föräldrar, har redan frågat.
Ingen i familjen går i sömnen.
Hundarna skulle aldrig klarat av de.

Vem kunde de då ha varit?

De händer bara mer och mer skumma saker i det här huset.
Och jag blir mer och mer rädd.

gaddningen färdig!

NU ÄR DEN KLAR :D
hela kalaset gick på 5500 kr och totalt 6 timmar :P
Värt de? JA!

Upp och ner

www.upsidedowndogs.com

Dagen 9. En helt vanlig söndag..

Året va: 2007
Månaden: September
Dagen: 9.

En helt vanlig söndag..

Tanken slog mig när jag satt i bilen och vi skulle till Kungenskurva för att kolla på gasspisar.
Av någon outgrundlig och underlig anledning så va hela familjen med.
Nu såhär efteråt så förstår jag inte riktigt varför alla så gärna ville följa med och kolla på gasspisar.. men troligtvis så är det väl för att vi bor på landet..
Jag följde då bara med för att få skjuts in till stan..
Men nu va de inte den tanken som slog mig.. utan, när jag satt där i bilen, lyssnade på musik och tittade ut genom rutan på alla andra bilar som åkte åt det motsatta hållet, då slog tanken mig.
Jag vet inte riktigt vart den kom ifrån eller varför jag just börja tänka på det men...
Om byxor skulle varit genomskinliga, skulle då folk ändå ha byxor på sig?
Hur skulle dom användas i dagens läge?
Hur skulle idag sätt ut?
O.sv

Jag kan inte riktigt släppa den tanken. Trotts att de snart gått två år.
Jag skulle verkligen vilja ha en tidsmaskin.

18 jun 2007, 17:52

Skrivet 18 jun 2007, 17:52

men ack skona mig från dessa ondsinta ting som gräver sig in i min
mun med sina likbleka ben
och sin släta hy. må mig få slippa dess
plågande känsla och dess vattniga själ.

Gaddning

Kolla vad jag gjorde idag :)
OCH JAG ÖVERLEVDE!!! :D
Jag säger bara.. fy i helvete, de gjorde ju ont.. Men de va värt de :)

Tack Kalle! :)
Och tack mongo som lyckades rita upp dom! :)
Och tack myggan och mongo som gjorde mig sällskap!
OCH ÄLSKLING som kom och höll mig i handen! <3 Du är bäst hjärtat <3
Och snusdosan som mot slutet vart helt platt..

Och Kalle, du är skyldig mig en överraskning eftersom jag va helt tyst på sista stjärnan!! :P

Sommarbarn

Jag har gått genom livet och levat i tron på en lycka som
aldrig blev min.
Jag har sattsat det sista jag ägde på jorden
på drömmar som aldrig slog in.
Jag har ändå förstått att den väg som jag gått hade
lett mej nån annanstans.
Jag har stampat på samma punkt för länge och nu står jag
här med en sista chans..

Nu går plötsligt allting som jag vill.
Du får upp ett leende och du ställer dej så nära intill.
Jag kan öppna ögonen och se,
Jag ska möta världen med ett leende.

Som ett sommarbarn,
som kan leva fastän löven faller.
Genom vinternatten ska jag ro dej iland.
Som ett sommarbarn,
som en sommaräng bland iskristaller.
Som en annan människa när du tar min hand..

Jag har väntat för länge på vad som ska hända mej
utan att någonting hänt.
Jag har dykt under haven och sökt efter lyckan
bland vraken av alla de skepp jag bränt.

Så famnar du om mej i en dans..
Jag vill inte va nån annanstans!

Som ett sommarbarn,
som kan leva fastän löven faller.
Genom vinternatten ska jag ro dej iland.
Som ett sommarbarn,
som en sommaräng bland iskristaller.
Som en annan människa när du tar min hand.
Jag vill inte va nån annanstans!
Som ett sommarbarn,
som kan leva fastän löven faller.
Genom vinternatten ska jag ro dej iland.
Som ett sommarbarn,
som en sommaräng bland iskristaller.
Som en annan människa när du tar min hand..

Hur går det med striden, syster?

Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta:
Hur många sorger skall du orka bära, hur mycket smärta skall du mäkta med?
Hur skall du någonsin kunna straffa dig själv tillräckligt?
Svälter du dig själv?
Skär du dig?
Skär sönder dina armar, skär sönder ditt ansikte?
Dämpas ångesten med mer smärta, dämpas ångesten med fler tabletter,
dämpas ångesten med mer sprit?
Hur länge skall du hålla? Hur länge skall det gå?
Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara!
Vad har de utsatt dig för?
Vilka var övergreppen?
Var du bara ett barn när det började?
Fick du nånsin vara ett barn?
Var det dina föräldrar som gjorde det?
Var det dina klasskamrater?
När förstod du att det var du själv som var skyldig?
När tog du på dig skulden?
När började du straffa dig själv?
Hur många sorger skall du orka bära,
hur mycket smärta skall du mäkta med?
Hur skall du någonsin bli ren?
Hur skall någon någonsin kunna älska en sån som dig?
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara.
När skall du förstå att du inte måste bära allting själv?
När skall du tillåta dig att stanna upp och ställa ner och se dig om och upptäcka
att du inte är så ensam som du tror?